Här är jag nu. Ny i Stockholm på en arbetsplats där idrottsintresset bland de tiotal säljarna är massivt. Alla, i stort sett, spelar golf, det finns gamla hockeylirare men framför allt brinner dom för fotboll och AIK, Djurgården och Bajen.
Själv kommer jag från Göteborg håller på Änglarna i allmänhet och, likt tendenserna som är uppenbara bland många fans idag, en spelare i synnerhet – Torbjörn Nilsson. Under flera års tid när jag studerat och jobbat i Gbg har jag gått på Ullevi och tittat på, ja just det, Torbjörn Nilsson. Hur tråkig än matchen kunde vara visste man att är bara Torbjörn med får man ALLTID valuta för inträdet. Och så vitt jag minns svek han aldrig i det avseendet.
Vi är i början på 1986 och IFK hade stormat fram i Europacupen på hösten. Enkelt avfärdat bulgariskt och turkiskt motstånd. Bland annat fick Fenerbahce åka hem efter en kväll på Ullevi med 4-0 i, den i Göteborg så kända, rôva.
Själv var jag förstås sugen på att åka ner och se fortsättningen. I mars klev dom förbi Aberdeen och semifinalen skulle spelas mot ingen mindre är stora mäktiga FC Barcelona.
Säljare som jag är, startade jag med införsäljning av en gruppresa till Göteborg. Men var uppriktigt sagt beredd på att få göra trippen själv. Döm om min förvåning när ett stort antal av mina kollegor, med sympatier långt från IFK, blev intresserade. I huvudstaden fanns innerst inne en stolthet bubblande över att IFK gjorde så bra ifrån sig i Europa och inte minst var dom, liksom jag, löjligt förtjusta i Torbjörn Nilsson.
Vi hyrde en Chevrolet van och tog riktning på väst. Som alltid när man har nåt kul framför sig var resan minst sagt munter. Ett par saker som jag minns var att vi tvingades tanka var 20:e mil, då uppenbarligen den typen av fordon vi hyrt endast var avsedda för oljefältsägare. Och att jag slogs av hur otroligt dåligt bevandrade mina kollegor var om Sveriges geografi. Så fort vi passerat Södertälje blev kunskapsluckorna gigantiska. Vad är det för stor sjö på höger sida? Vättern. Ligger Borås i utkanten av Göteborg? Inte riktigt. Kommer vi att passera Växjö? Nä.
Nåväl, vi anlände till Göteborg i god tid före match. Vi hade kommit över biljetter på kortsidan. Det var trångt och överblicken, som alla vet som besökt Nya Ullevi, kan man säga var sådär. Löparbanor, kulstötningssektor och ansatsbanor för höjdhopp hade vi på armlängds avstånd, betydligt längre till fotbollsplanen.
Men allt det där kom i andra hand när matchen spelades upp. Det var förstås mycket speciellt för mig som sålt in hela upplägget när det som hände hände. Mina vänner från försäljningskontoret var euforiska.
Gnagare, Järnkaminer och Bajrare – alla var med. Det kändes mer som en landskamp där klubbsympatierna var underordnade. Matchen slutade 3-0 till Änglarna. Tommy Holmgren gjorde det avslutande målet i andra halvlek. I första hade Torbjörn lekstuga med Katalanerna gjorde två mål och var precis som han brukade vara – en sann fröjd att titta på.
Det var en fotbollsupplevelse utöver det vanliga tillsammans med ett oväntat gäng. Och
jag är säker på att alla, trots sina klubbsympatier, har ett rum i sitt fotbollshjärta där ett lag från Sverige mosade en av de stora giganterna. Att det sedan hände andra saker ett par veckor senare, är en helt annan historia…
