Det är långt inne på säsongen 1999 och vi ska besöka Djurgården på Grimsta i Reservallsvenskan. Vi, är lika med IF Sylvia, Norrköpings näst bästa lag som i våra Juventus-inspirerade dressar överraskat många med vår fotboll den här säsongen. Själv är jag en egen produkt på 17 år som har gjort exakt 0 minuter i A-laget, men dess fler i reservlaget. Mitt stora mål har varit att ta en fast plats i A-truppen men tränaren Stefan Hellberg verkar inte inse min storhet. Jag trivs bäst som innermittfältare men används på alla möjliga positioner på planen vilket gör det svårt att riktigt övertyga.
Dagens match känns ändå skoj trots höstvädret. Det är alltid kul att få mäta sig mot allsvenska spelare men även att få sticka tidigare från skolan och verka viktig. När vi samlas för bussresan upp till Stockholm kan jag dock konstatera att vi har en ganska orutinerad och ung trupp, dessutom med en målvakt som knappt är ordinarie i vårt juniorlag. Hur ska det här gå? Djurgården är ändå Djurgården och när vi kommer fram till Grimsta och kikar på deras laguppställning så mönstrar dom ganska många namnkunniga spelare som Magnus Pehrsson, Zoran Stojcevski, Jones Kusi-Asare, Fredrik Dahlström, Joel Riddez. Därför blir jag ganska nöjd när B-lagscoachen Kenta Olsson placerar mig på bänken. Kenta själv är en gammal legend i Sylvia och var en grym målvakt, men idag så nöjer han sig med att bara ha en målvakt med till matchen och inte skriva upp sig själv som reserv, big mistake!
Precis som jag misstänkt rivstartar Djurgården matchen och tar ledningen omgående. Efter 10 min så har dem även utökat sin ledning och det är lite kattens lek med råttan. Kenta skakar på huvudet och jag känner allt mindre för att lira. Då får Jones Kusi-Asare en boll i djupled och är fri med vår målvakt. Han kommer ut helt fel och formligen rammar Jones som flyger som en vante. Tokrött kort, frilägesutvisning och straff till Djurgården. Ridå. Vår målvakt lunkar sakta mot avbytarbänken och Kenta vänder sig om med en suck mot oss avbytare och synar vem av oss som ska hoppa in i kassen. Alla på bänken vänder bort blicken och försöker göra sig osynliga, men jag får en mindre chock när jag hör Kenta säga – ”Jonny, du hoppar in i målet”. Qué, hörde jag fel? Vill han att jag, som är bland de kortare i laget och aldrig stått i mål i en match, ska stå? Vår utvisade målvakt skrattar nästan när han ser vem han ska lämna över målvaktströjan och handskarna till. Jaja, bäst att verka seriös, så jag tar på mig utrustningen, gör några upphopp och joggar ned till mållinjen. Vid straffpunkten står redan Zoran Stojcevski och väntar. Jag bestämmer mig för att chansa tidigt när domaren blåser i sin pipa, men det blir dessvärre lite FÖR tidigt och jag ligger redan i det vänstra hörnet (det enda håll jag kan slänga mig åt) när Stojcevski lunkar fram och sätter bollen stensäkert i det andra hörnet. Bra start!
Efter straffen så slappnar Djurgården av och trycket är inte lika massivt. Vi lyckas jämna ut spelet lite innan de verkar tycka att det är dags att skapa lite chanser igen. Först frispelas Kusi-Asare, men jag kommer ut och lyckas mirakulöst styra ut avslutet till en hörna. På hörnan boxar jag undan inlägget precis framför huvudet på Fredrik Dahlström, som ler och klappar mig på ryggen och säger ”Bra keepern”. Mitt självförtroende växer och vi håller nere siffrorna till 0-3 i halvtid. Kenta klappar om mig i pausen och försöker peppa igång övriga grabbar i laget. Det verkar hjälpa för vi petar in två snabba mål i andra halvlek och står upp ganska bra, trots en man mindre, en mer orutinerad trupp och en låtsasmålis som knappt når upp till ribban. Kan vi vända det här? Nej, så roligt blir det inte. Djurgården skärper till sig och dunkar in två bollar till bakom mig. Jag lyckas dock göra ytterligare ett par räddningar, bland annat ett friläge från Joel Riddez, innan domaren till slut blåser av matchen. Jag får många fina och positiva ord från våra motståndare efteråt och dagen efter kunde man läsa följande i Norrköpings tidningar:
Djurgården besegrade Sylvia B på Grimsta IP med 5-2 (3-0). Redan efter 25 min blev den ordinarie målvakten frilägesutvisad vid ställningen 2-0. Mittfältaren Jonny Witkowski hoppade in i målet och gjorde flera fina räddningar. ”Vi hängde inte med i början men med en man mindre höll vi ihop laget bättre och kontrade bra” berättar tränare Kent Olsson. Dennis Ericsson gjorde sin första match efter sin magmuskelskada men fick lite känning efteråt. Fredrik Åström gjorde första målet och Tommy Holmberg det andra efter samspel med Åström. Mittfältaren Zoran Stojcevski gjorde två av DIF:s mål och var svårfångad.
