“Det finns inget intresse för damfotboll, ingen bryr sig om damfotboll”
Hur ofta har man inte läst det i diverse kommentarsfält på sociala medier, och även på en rikstäckande nyhetstidnings ledarsida?
Alldeles för många gånger. Vilken tur att det inte är sant.
Det där funderar jag på flera gånger när jag tar min plats på Tele2 Arena, eller som vi Bajare föredrar att kalla den – “Nya Söderstadion” – under kvällen den 21 november 2024.
Det fanns en tid när intresset för matcherna som Hammarbys damlag spelade inte var speciellt stort. På senare år har det fullständigt exploderat.
Vi är 20 428 personer som har tagit plats på arenan den här kvällen för att se det historiska mötet mellan Hammarby och Manchester City i Champions League.I Hammarby är vi vana att slå publikrekord. Det är #typisktbajen – som hashtaggen på sociala medier brukar säga.
Jag har varit på plats på flera av rekordmatcherna. Jag var på plats den 10 oktober 2021 tillsammans med 18 536 andra när vi slog publikrekord i Damallsvenskan och AIK besegrades på planen med 4-1.
När Häcken slogs tillbaka i cupfinalen den 6 juni 2023 var jag en av 17 623 personer på läktaren som sjöng, njöt och firade det årets första titel.
Den 11 november 2023 var jag med när vi Hammarbyfans tog över Norrköping. Inget publikrekord den gången – men säsongens andra titel och stor grönvit segeryra.
Inget av detta hade varit möjligt om det inte vore för att jag i september 2021 törstade efter att få se fotboll på plats, råkade befinna mig i Stockholm och skrev av mig i en Hammarbygrupp på Facebook.
Då hörde Simon Sandström av sig. Inom Hammarbykretsar är han välkänd och under de senaste åren smått legendarisk för sitt engagemang för damerna.
Han hade en biljett till Hammarby-Rosengård på Kanalplan. Jag tänkte “det är klart att jag ska gå på damernas match”.
Den gången blev det 1-2 mot skånelaget. Men resan mot Champions League hade börjat.
På väg till matchen mot Manchester City ser jag Simon på Globens tunnelbanestation. Jag går fram till honom och hälsar på honom. Jag ser hur han njuter – det är vi många som gör den här kvällen.
Hammarby imponerar. Långa stunder är hemmalaget, som bärs fram av en kokande arena, klart bättre än laget från textilstaden i nordvästra England. Hammarby skapar gott om chanser och när Manchester City trots det tar ledningen genom jamaicanskan Khadija “Bunny” Shaw i den 31:a minuten känns det allt annat än rättvist.
När Ellen Wangerheim sedan kvitterar i den 48:e minuten blir i alla fall jag alldeles varm i hela kroppen. Den 20-åriga talangen fick ett helt år förstört när hon skadade korsbandet i maj 2022 och var tillbaka på fotbollsplanen bara veckan innan cupguldet. Under hennes rehabilitering hedrades hon med en banderoll med texten “Kämpa Ellen” under ett derby mot Djurgården. Att hon får göra mål i lagets hittills största match värmer enormt.
Tyvärr blir glädjen över kvitteringen kortvarig när “Bunny” Shaw får på en kanonträff i den 52:a minuten och Manchester City tar ledningen på nytt.
Det blir matchens sista mål.
Hedersamma förluster är en sliten klyscha och ingen vill ha sådana – varken ett lag eller dess fans. Elitidrott handlar om att vinna.
Men Hammarby har på sätt och vis redan vunnit genom att ta sig till Champions League.
På bara fyra år har laget tagit sig från Elitettan till Champions League och där kunnat pressa storlaget Manchester City. Vi supportrar har spelat en stor roll i den utvecklingen.
Därför känner jag glädje när jag lämnar “Nya Söderstadion” den här kvällen.
